NV-Rallyt 2019

Orienteringsfrågesport för tvåhjuliga veteranfordon.

50 km i starkt solsken. Tumsenan på kopplingshanden blev sliten på slutet - hård sport!

Tillägg:
Jag kom på tredje plats.

Tough Viking 2019 Stadion

Stadion 2019
1:04:55
M45-M49, plats 13 av 235 fullföljande
M, plats 242 av 3612 startande

Lite väl jippobetonat, som jag väl redan visste.

Hämtade ut nummerlappen dagen innan, såg hindren inne på Stadion och blev genast nervös över vad en superramp kan göra med trötta hälsenor och vader.

Loppet
Sprang med en lagkamrat, mycket bättre löpare än mig så han höll upp farten över min komfortzon, och krävde väl förvisso lite assistans vid nåt tillfälle.

Drygt 2/3 skadade han sig och där vidtog några långsamma minuter innan han fattade beslutet att han inte kunde fortsätta och heller inte ville bäras.

Svårt upprätthålla löpfart efter det, men hindren gick fortsatt bra. Velar ända tills jag ser Stadion om jag ska göra rampen eller ta straffrundorna utan försök - givetvis gör jag rampen.

Det var inte så illa, kom upp med marginal och fick tag i vertikalplanets aluminiumrör först. Hjälpte nog att jag fick köa över en minut även i "fast lane". Upplever inte att fotlederna nånsin hamnar i nån akut vinkel, man kanske rentutav är på tå hela vägen.

Så stairway var det enda hindret jag valde assist på, nåt jag ångrar när det visade sig vara det enda. Men vi körde ju som lag just då ... Och sparade jag nån tid egentligen?

Svåraste hinder - för mig
Mudcharge - tappade skon, fastän jag visste om risken och tyckte jag knutit ordentligt, tog nån minut att kränga på och sen fick jag springa med lera och småsten i skon
Plates - sett denna på ninja warrior, gick ju rätt bra att i transitionen till platta #2 ta tag i kedjan, vet inte om ninjorna får göra så
Ringar + repstumpar - tappade höjd mot slutet, tur jag har ben som en terrier
"Climb by Projob" - undra om vi ens gjorde rätt här?
Stairway skulle nog varit utdraget och krångligt utan assist (men troligen utan risk att missa)

Svåraste hinder - för andra
80 kg atlasboll?
Repklättring?
Rampen såg mer än hälften ut att misslyckas på när jag innan loppet tittade.
Gjordes alla straffrundor? :)

Eftermatte
Omedelbart krampig i vaderna, dagen efter allmänsliten och trött och träningsvärk, ska försöka återhämtningsträna, men hårdare än så blir det inte.

Om igen
Jag måste skaffa vassare armbågar!
Och banta!
Mkt bra träning innan och bra toppning.

Jag kunde just inte springa snabbare och hindren gick bra, men jag slösade bort många minutrar under loppet på att vänta.

Valloxen Inte Runt

Bra allmänform under vinter och vår och inte alls lika uppgiven som inför förra årets lopp, men har å andra sidan inte kört egentligen nån löpning med fart, förrän sista veckan då jag testade en ny toppningsvariant, vilket kanske visade sig vara ett misstag.

Bana: den var mer kuperad än jag uppfattade förra året. Vädret var nästan lika illa, dvs varmt och soligt.

Loppet: första 3:57, andra ~8:00, efter tre ~12:17 och började lida av sura och klena framlår. Tappade sen fart och fick kriga (!! var många, många år sen jag hade förmånen att anstränga mig inom löpning) in i mål. Vaderna klarade sig preliminärt hyfsat. Sluttid 20:48.

Emil stod över, lillebror kapade förra årets tid med nästan tre minuter, ner till 21:52.

Tanken innan loppet var att det skulle vara mer värt att maxa och hålla ihop, än att springa submaximalt på en bättre tid, men gå sönder. Sett på det viset får jag vara nöjd med detta.

Bellman

Fick sviter i höger(!) vad dagen efter sprintande i lördags. Men sen i tisdags har det inte känts till vardags.

Löpning 5 km 20:32
Mja ... sådär halvnöjd trots allt.

Drar iväg med gängse armbågande och trängsel, börjar känna en hel del i vaden/hälsenefästet (= extra rädsla) redan vid kilometern. Springer kanske lite för passivt de tre mittersta kilometrarna och försöker ösa på sista km, men då var det väldigt svårt att springa om folk eftersom dessa hade väldigt svårt att hålla åt höger.

Sammantaget tog jag ut mig en del ändå och det är inte säkert att en bättre disponering och inget folk i vägen hade tagit mig under 20.

Ångaloppet

Trött. Vi kom inte in på Tenacious D igår kväll. Ensam med tre ungar. Datorn/barnvakten pajade nyss. Misären vet ingen ände :) vi kommer behöva gå ut i solen typ ... det blir kortfattat från paddan det här.

3:02:36, plats 44 av 81 i herreklassen. Inte så ofta man har nöjet att komma på nedre halvan i en tävling. Som jag trodde förra året kommer klassen på aquathlon höjas, och det är nog inte klart än.

Vi gick ut enligt plan (plan 5:10 på plattmark) 5:08 första relativt enkla km, justerade sen fart efter terräng. Låg riktigt lång ner efter 7,2 km löpning men plockade massor i simningarna. Varvade på 1:15 och ungefär där hamnade Emil i en svacka.

Sista halvtimmen var inte vacker, men det var inte heller en totalväggning. Vi plockade fem herrlag, två mixlag och torskade mot ett par simtjejer på havsvarvet, men åtminstone i simningen borde vi haft mer tryck.

Lätt stukning på Emil efter 2:15, massor av blåmärken och skrapsår på mig, troligen på Emil med, men inga riktiga missöden.

Jag är rätt nöjd ändå. Några minuter off från 3h, men en trevlig dag ute, vaderna höll fint och jag känner inte att nån annan disponering hade hjälpt.

Valloxen Inte Runt

Varje gång jag börjar känna mig i slag igen så kommer bakslaget och jag får börja om. Från en ny lägre nivå tycks det. Mönstret har upprepat sig så många gånger nu att jag får inse att man är en föredetting och får rikta in sig på att rädda vad som räddas kan.

Smågrabbarna rusade i starten, som de alltid gör men en höll hela vägen.

Runt hela sjön (16 km) hade jag aldrig tänkt springa, men halvvägs (8 km) var planen fram tills i tisdags när jag sprang ett kort pass i tävlingsfart, 2,5km småkuperad grusväg på mycket bekväma 11:10. Några minuter senare hade vänstervaden knutit ihop sig.

Massörbesök, egenmassage och vila fick knutorna att lösa upp sig så jag åtminstone kunde starta, men sänkte sträckan till 5 km.

Bana: konstant kupering, men inga mördarbackar, start på lägre höjd än målet. Mer asfalt än grus. Lite Astrid Lindgren med fina vädret och bonnvischan.
Tävlingssällskap: svåger, bror, fotbollscoachen, minsta dottern.

Gick ut i 3:55, prick 8 vid 2 km, vaderna började stumna strax innan 3 som passerades på ~12:10. Innan 4 hade jag tappat allt intresse att trycka på. Stapplade i mål på 21:28 (plats 8 av 35) efter att ha låtit fyra personer springa om mig utan kamp sista kilometern. Väldigt stum i vaderna men med mycket flåsreserv.

Jag har ju egentligen gett upp att springa långdistans (åtminstone som inte är extremterräng), men grupptrycktes till detta. Åter till ursprungsplanen.

Tjur Ruset 2012

Före loppet

Ca en mil terränglöpning modell hårdare, 63:07 min. (Men plats 182 av 3333 fullföljande herrar låter bättre än milen på dryga 63 minuter)

De långsiktiga förberedelserna har bjudit på mindre än en kilometer löpning snabbare än 5:00-tempo sen vadskadan i mitten av juli, och ytterst lite snabbare än 6:00-tempo sen Ångaloppet. Rejält fartovan med andra ord, skulle tro att de lättlöpta delarna av banan gick klart snabbare än 4:30.

Efter tre-fyra veckor utan vadkänningar fick jag lite på vad som skulle ha varit sista löppasset i tisdags, följdes upp av kramp när jag promenerade runt. Tog en testlöpning på fredagen 1,5km på löpband i 12km/h "duger kanske inte för att springa runt, men duger för att starta" tänkte jag.

Notera POSE-stilen. Skojar bara - POSE är skit

Startar hårt, men inte hysteriskt hårt, trodde jag låg ganska långt efter efter backen (bekräftas av resultatlistans plats 292 vid "backpriset"). Får ingen panik utan rättar mig i ledet under de knixiga partierna och försöker plocka placeringar när det är lättlöpt.

Efter en ganska lång tid (helt utan km-markeringar, den enda jag såg var Km 8) säger en tjej som sitter i diket "snart sju km", då hade min hälsena loggat ur och jag sprang allt stappligare och tappade konsekvent placeringar för enda delen av loppet. Men efter nån km kom träsk och dike och åter träsk och åter diken och hälsenan fick vila upp sig lite.

Efter loppet

Lyckades lägga in en blygsam tempoökning in mot mål och kom in i systemiskt bra skick (men vaderna mådde ju piss från en timme efteråt, och nu dagen efter och säkert kommande veckan).

Mål nästa år: topp-100 (snabbare än så kräver för mycket jogg och för lite Rocky)

Ångaloppet

Jag har inte skrivit så mycket om Ångaloppet eftersom förberedelserna inte gått så bra för mig. Sprang ett långpass 26 dagar innan tävling på 20km, tre dagar senare brister nånting i vaden (inte den med trasig hälsena) och detta sliter jag upp två gånger innan loppet. Detta kompletterat med sprängande huvudvärk och ca 15 slag förhöjd vilopuls dagen innan - antagligen nerver. Jag hade mer eller mindre räknat hem att slita upp vaden, och kanske skada mig på riktigt, under loppet i jakten på målet - att slå Johan & Patrik.

Loppet är alltså en partävling med uppemot 25 km i mycket hård terräng med dryga 2 km simning fördelat på 24 sträckor. Arrangörerna hade varit väldigt blygsamma när de beskrivit terrängen, det var full tjurrusnivå på den.

30 min innan start blir Emil getingstucken under foten, eftersom han dessutom är lite allergisk så svullnade foten upp.
Start: trots att vi alla var överens om att gå ut i 5:00-tempo så kutade de andra iväg i 4:15 enligt Patriks Garmin. Jag sprang 10m efter de andra i tjurig protest. När det var enkelspår hade jag ett annat lag mellan oss.
Felnavigering och lite halvsvår terräng och sen ut på en grusväg (kanske sammanlagt 2-3 km av så enkel terräng under hela loppet), då stukar Emil foten. Han vill fortsätta men vi släpper iväg J+P.
Strax kommer tre täta simningar där vi kommer ikapp och om J+P på första, skaffar oss lite avstånd på andra och lämnar dem utom synhåll på tredje.
Nu kommer vi in i det arrangörerna kallade "det gröna helvetet", det var bra nära scrambling stora delar av sträckan. Det tog alldeles för kort tid innan J+P kom inom synhåll och sen tyckte vi var för långsamma, eller om vi sänkte farten.
Efter en timme eller så bestämmer sig Emil för att det inte går att fullfölja loppet, men vi är verkligen ute i ingenstans. Den enda bilen vi hittar är obemannad så vi tuffar på joggandes och halvgåendes. Efter 1:30 har vi klarat av fjärde simsträckan och jag överlämnar Emil i Johans föräldrars vård och springer in mot "varvningen", frågar arrangörerna om det är ok att köra solo, och det funkar. Utom tävlan förstås.
Springer mot havet och sätter upp lite väl högt tempo för att komma ikapp J+P. Efter andra havssträckan kommer man till en klippa som är så brant så man måste dra sig upp med rep. Killen som håller på och drar i repet när jag kommer dit har väldigt svårt för det och jag blir otålig i jakten på J+P så jag trycker till honom rejält i baken (ehrm...) så han kommer upp. Först när jag klättrat upp själv inser jag att det var just Johan som fick behandlingen.
Genomgående består havsvarvet av många simsträckor och korta sträckor på land som mera är krypa på och hoppa mellan stenar än nån slags löpning. Jag plockar rätt mycket placeringar både på klättrandet, skuttandet och simmandet, utan att egentligen pressa mig.
När havsvarvet är avklarat är det ca 3 km löpning kvar till mål. Jag ser ingen vits att riskera att slita upp vaderna så jag puttrar på (uppskattningsvis 6-7min/km jämfört med de 4:15 vi gick ut i) och släpper förbi kanske fem lag på sträckan till mål.
Kommer i mål på 3:12:40, efter att förutom kanske 3 små sendrag/krampningar i hamstrings och en i bröstet haft en bekväm söndagsjogg.

Jag tror jag fyllde på med tillräckligt med vätska och carbs innan, men det var ganska snålt med kontroller längs banan och när jag passerade buljongen var det tillfälligt slut med muggar, Red Bull tyckte jag mig inte ha tid att korka upp och dricka, bullarna missade jag helt osv mm så i slutänden drack jag en mugg sportdryck, åt 3 cm banan, en ruta kexchoklad och en bit saltgurka och några muggar vatten. Sannolikt lite för lite.

Såhär i efterhand känner jag att Emils olycka nog var min lycka. Jag är inte alls tränad för uppgiften att maxa ett lopp som skulle tagit kanske 2:45-2:55 om vi båda varit hela och maxat. Men som ett långpass i kontrollerat tempo funkade det bra för mig. Ja, J+P kom i mål på ca 3:24, men det är ju en klen tröst.

Jättekul lopp, men efter att ha sett Emils kollaps efter marathonloppet och sen springa 45 min på en stukad fot vet jag inte om jag vågar tävla på den nivå han lagt ribban på ;)

Half survival is full victory

Så var det dags för den årliga cupen då. Jag hade många ursäkter och mycket tvekan innan, men givetvis var jag där ändå.

Vaderna var faktiskt i mycket bättre skick än förra året (då var uppvärmningen en läskig historia och trots bara två matcher var jag förstörd i underbenen efteråt), även om jag tog det lite försiktigt första två matcherna. I tredje sprang jag på hårdare och deltog bl.a. i en utdragen köttningsorgie i sista matchens andra halvlek.

Synd att vi skulle hitta spelet först i tredje matchen, då vi slog gruppsegrarna. Vi körde 2-1-2-1 i första två matcherna, och som mittfältare hade jag väldigt svårt att placera mig, jag var ungefär överallt hela tiden (men aldrig i närheten av bollen). Trodde det bara var för att jag är så ovan fotbollsspelare, men tydligen hade alla problem. I tredje matchen körde vi 3-3 och jag spelade back, helt utan identitetskriser. Nu är jag skittaggad att spela mer, men det dröjer väl ett år till :).

Comebacker

"I guess we all have our odd fetishes, but impressing men with my opener at a powerlifting meet is not one of them."
- Jim Wendler

Kl 13:

Pannkaks-MMA, en timme med fokus på nedtagningar: single-legs, knee bumps och mule kicks. Första gången sen skadan som ett helt pass bara var nedtagningar, läskigt.

Kl 18:

Styrkelyftscomeback. Målet när det beslutades om comeback var att inte ha något mål, men givetvis fick man idéer av samkvämet i Orminge.

Invägning 78,1 kg

Knäböj

150 kg

162½ kg - blytungt

165 kg - aningens mindre blytungt

Bänkpress

110 kg

miss 115 kg - det hjälpte väl inte att spendera en timme med att primärt brottas efter underhooks tidigare på dagen, men jag misstänker att all simning och fajting gett maxstyrkan en smäll.

Marklyft

190 kg

210 kg

miss 225 kg - lättade ca 10 cm, men vågade/orkade inte

Sammanlagt

485 kg, 336.3 poäng

Jag har märkt när jag kört senaste månaden att allting känns tungt, viktvanan finns inte alls där. Jag kommer ta nån vecka med myspysvikter nu, och sen på nästa försök att lyfta tyngre kommer jag nog ha nytta av den här erfarenheten. Inte minst mentalt, nu när jag bommat och överlevt för att berätta om det.

Svår vinkel, men tror det var lite mindre fult än 160 häromveckan

Baldersnäs

Så var min första sjugrenstävling avklarad då. Eller ... tävling och tävling, det var jag och Vikingpower i viktklassen. Även om han har gått upp 12 kg sen vi möttes första gången för åtta år sen, och numer är invuxen i viktklassen, så är reviret omsorgsfullt inpinkat. (Först 15-tiden dagen innan fick jag veta att en herre som kunde gett mig en teoretisk match inte skulle vara med, och då var jag redan nere på dryga 76 kg)

Jag valde att se det som ett träningsläger istället, och ta vissa risker och utföra vissa laborationer jag inte skulle ha gjort annars. Och kanske främst - inte hushålla.

Höjdpunkter :
Farmers Walk 80.4m, trots det otroligt klantiga misstaget att gå i shorts. Kostade nog minst 10m med dessa väskor pga friktion.
Atlassten 11x100kg över 100cm på 60 sek. En hårsmån från 12 reps. Testade ny teknik, mer än 12 reps är svårt om de inte bygger en ramp så man snabbare får tillbaks stenen.
Okgång 210kg över 15m på 8.15s. Jag har vetat att det ska gå att gå betydligt fortare än med Fredriks rangliga ok.

Sverigetouren fortsätter några dagar till, lite beroende på väder och familjens humör, nu utan träning. Bor i Jönköping den här natten, en stad och ett hotell i annan klass än Åmål. Ingenting som jag under resten av livet kommer vakna av under nätterna, kallsvettig och med ett kvävt skrik i halsen.


Atlassten 11x100kg, ganska nära 12.



Okgång 210kg 15m 8.15s

I'm too old for this shit

"I can't recall the taste of food"

- Frodo Baggins

Gamla krämpor, tuff uppladdning, nya krämpor, nybörjarmissar (antagligen för att jag bara tävlat 8-9 ggr senaste sex säsongerna) och arrangörsmissar (fast dessa är så vanliga och frekventa att det nog är som det är tänkt att vara).

Och så dåligt väder på det. Och så Åmål.

Fotbollscup

Via svågern ramlade jag in i en fotbollscup igår, Grushjältar Cup heter den av någon anledning (den spelades på konstgräs). 48 lag skulle bli ett på en dag via 2x15 min-matcher. 12 gruppsegrare och de fyra bästa tvåorna gick vidare, vi blev femte bästa tvåa (17:e plats alltså), ett gjort mål mer eller ett insläppt mål mindre höll hade tagit oss till slutspel. Surt.

Men kul att spela boll, jag börjar ju nästan få lite regelbundenhet nu - bara 1½ år sen senast.

Träningsnotering: träna löpning med riktningsändringar (sprinter räcker inte). Stopp+start+vänd slet så hårt att sån träning nästan kan knös in i prehabfacket.

Allsvenska serien omgång 2

Dags för omgång 2, denna gång gällde det bara att plocka poäng till laget (inget individuellt inslag som i omgång 1 då SM-kval stod på spel.)

Kom igång sent med fokusering inför tävlingen och sen gick jag och blev förkyld. Men det är som bekant bättre att bli sjuk en vecka innan tävling än två veckor innan.

Invägning

79,0kg

Knäböj

Kändes ok på uppvärmningen, jag är inte helt frisk, men inte kraftlös.

160kg - kom ner lite för djupt, men vet inte riktigt vad jag ska göra åt det

172½kg - jag begär upp 180 utan att riktigt tro på det

180kg - gick ju det med

Bänkpress

Tror jag skadade armbågen lite på senaste brottningen, den gjorde ont i knäböjen och även under bänkpressuppvärmningen. Kände mig vek också, sänkte ingångsvikten från 115 till 110.

110kg - Starke-Fredrik gästspelade som avlyftare. Men jag var inte stark. Gjorde åtminstone inte ont.

115kg - Bättre fart, godkänt 2-1 (fick en röd lampa för att jag rörde på ena foten)

120kg - 3-0, men segt

Marklyft

Känns inte naturligt att marklyfta vid 21-tiden.

200kg - mycket lätt! Inte alls som på uppvärmningen...

220kg

235kg - Ni vet de där marklyften som är så lätta att man nästan slår ut framtänderna? Det här var inte ett sånt.

Sammanlagt

535kg, tävlings-PR med 2½ kg i klassisk knäböj, marklyft och sammanlagt. 368,2 poäng, PR med 4,6 poäng, om jag räknat rätt.

Jag fick ut max för kvällen i samtliga grenar, fanns inte 2½ till nånstans.

Attans...

Allsvenska serien omgång 1

Styrkelyftscomeback efter sex och ett halvt år. Lokaliserade trikån igår, den låg kvar i samma ICA-kasse jag lade den i efter DM för snart sju år sen. Innan nästa comeback ska jag tvätta den.

Mål för kvällen: kvala in till SM i Klassisk Styrkelyft, 520 kg i klass -83 kg. Planen var att gå in på ganska aggressiva vikter och inte ta några säkerhetslyft som inte gör ett jota för att bygga en kvalvärdig total.

"Klassisk" är detsamma som "raw", dvs inga hjälpmedel förutom bälte och magnesium är tillåtet - inga dräkter, lindor eller tröjor. Inte ens ryssfemmor.

Invägning

80,0kg vid 17-tiden. Detta är med hela dagens intag i magen och inte riktigt näck. Min turbobulk misslyckades fullständigt.

Pre - During - Post

Knäböj

För en månad sedan hade jag aldrig någonsin gjort en raw-knäböj med väl godkänt djup. Även om jag fick till bra djup på de följande träningarna så hade jag ingen djupkänsla eller förmåga att anpassa djupet (gå lite grundare på lite tyngre vikt).

167½ kg

172½ kg - blev föreslagen att 180 var en solklar vikt i sista, men blev inte girig

177½ kg - många värdefulla kilon mot kvalet (betraktar detta som PR med godkänt djup)

Är ganska nöjd med min nuvarande hybridstil, highbarinspirerad lowbar, tror jag håller fast vid den istf att skaffa mig en bred och ful stil för att bända upp halvgrunda böjar på 5-10 kg mer.

Bänkpress

Eftersom det är tävling så bänkas det med paus på bröstet. Förödande för axlarna. Och egot.

115 kg - lite långsamt avlyft

120 kg - gick bra

122½ kg - skitsegt, men godkänt, Raw-PR

Marklyft

Här bestod uppvärmningen mest av att knappa på miniräknaren. 220 kg behövdes.

200 kg - kostade på mig ett säkerhetslyft

220 kg - SM-kvalet klart

Tävlingens enda t-shirtlösa lyft. Men vi bestämde att för att riktigt räknas som Crossfit måste man ta av sig tröjan mellan två lyft (och vara mindre hårig).

Ganska oinspirerad, men valde att gå på 232½ kg - gick ok

Sammanlagt och slutligen

532½ kg.

363,5 poäng (400 var ribban när man körde med utrustning)

Kvalad till SM i augusti, jag kommer inte göra någon toksatsning utan köra på som jag gjort hittills.

Kolla även Luddes blog där det säkert kommer nånting nån gång. Han hade en bra kväll han med, efter en usel uppladdning.

Allt! Eller 8 av 9 åtminstone.

SM Strongman i enskilda grenar

Tävlingen gick för 14:e året, storhetstiden var -01-05. I år hölls den som en nerskalad version i en lokal på landet med närmsta sörjande och bara fyra grenar.

Först under torsdagen blev det klart att jag fick åka utan tävlingssällskap, och vid det laget hade jag redan bestämt mig för -87½, och det kändes för sent att hitta extra barnvakt, hotell med nattöppen bastu osv.

Hade inte alla jag träffar regelbundet vetat om att jag ska tävla hade jag nog skitit i det, men på fredagen infann sig åtminstone lite tävlingstaggning.

Invägning
80,0 kg. Senaste åren har -87½ knappt hållt högre klass än -75, men just i år höll -87½ minst samma kvalite som under glansdagarna. 12 deltagare varav få nybörjare.

Farmers Walk
Jag har vetat att formen inte är på topp, på träning har det saknats 2-5m med halvtunga väskor, vilket borde motsvara lite mer med 2x90kg. Banan var 25m runt trots att det lätt fanns utrymme för 40m, men arrangören tyckte det var bra att inte ha så långt att frakta väskorna tillbaka till starten.

Jag kom inte ens 60m (57-nånting), fjärde plats. Har som tur är vuxit ifrån det där med att skrika och svära och kasta saker, men fick smyga iväg och lägga mig i fosterställning, suga på tummen och gråta lite.

Stockbänkpress
Hade bestämt mig för att inte köra denna såvida jag inte vägde in i -75.

Säcklastning
Den här grenen har jag haft ångest inför. Eftersom det är en gren jag kört sen -02 utan att någonsin träna den (sen -06 har det blivit exakt en gång om året), så skulle den kunna fungera som ett kvitto för hur träningen egentligen går.

Jag trampar lite luft, fumlar nån gång, bär säcken ut från kroppen istället för emot och sådär, men tycker jag pinnar på rätt bra. Väntar med spänning på resultatet ... 40,9s, PR med nästan en sekund.

I konkurrensen hade jag inte tiondelarna på min sida utan gjorde som Nylander igen. Men pers är pers.

Atlassten
Stenlyftning är ju som bekant medlet för att separera männen från pojkarna och tjockisarna. Och stenen gjorde vad den skulle även i år.

100 kg sten skulle lyftas över en stång (100 cm tror jag) så många gånger det går på en minut. Jag hann med 10 ggr, första gången jag kör denna variant.

Sammanfattning

Ett PR, en medalj och en katastrof. Det är väl ett ok facit för en dag.

Jag hade oturen att gå ut nästan först i denna gren, så jag visste inte riktigt hur jag skulle göra. Trodde tills tio minuter innan att stenen skulle rulla ut på lutande matta, eller rullas tillbaka av funktionärer. I efterhand tror jag det var rätt beslut att försöka släppa stenen nära bommen istället för att försöka studsa den mot vertikalmattan, men jag vet inte. Däremot borde jag stått mycket närmare bommen och cirklat huvudet förbi den, istället för att bära runt på stenen så mycket.

Den allmänna krångligheten i övningen gjorde att jag inte tände till riktigt utan fram tills domaren sa 30 sek stod jag bara och slölyfte som på en tråkig dag på fabriken. Jag tror 12 reps är fullt möjligt resultat redan nästa gång, utan att bli starkare eller nåt. (Och så värst mycket mer är nog svårt att hinna med oavsett styrka.)

Crossfit SM

Lite bakgrund för de av er som inte vet vad Crossfit är, eller hur en tävling i det kan tänkas gå till :

http://www.crossfit.com/cf-info/what-crossfit.html
http://www.crossfitnordic.se/sm2009

Jorå, det gick ju ok, det här.

Legat lite lågt med träning i allmänhet sen innan midsommar, och kört en (tror jag) metcon sen dess. Insåg en vecka innan tävling att jag inte kört en repetition på hela året av många övningar som mycket möjligt skulle komma tävlingen (overhead squats, double under, kanske thrusters, box jumps), så körde ett pass med ett set per övning en vecka innan, hade inte mycket för det - de övningarna dök inte upp :/.

Grenarna finns ute Onsdag morgon och jag taggar till "lite". Tar ett genrep med tävlingsgrenarna. Ångrar lite att jag inte tränat lite mer specifikt senaste månaden, ångrar speciellt att jag inte rott 500m+ sen nyår.

Visst saknade jag ett styrkemoment, och det var lite tomt på pressmoment, men såna åsikter säger väl mer om individuella styrkor, svagheter och preferenser, än programmeringen (som var suverän)?

Pass 1 - kl 10:05
Jag kör i heat 2 tillsammans med bl.a. Martin, Björn och David.
500m löpning - lugnt tempo, vi kommer in i samlad klunga.
Marklyft 50x90 kg - jag taktikbryter några gånger, men får lite panik när jag inser att Björn är färdig ett par reps innan mig. I min starka gren!
Burpees 50 st - jag tuffar på, och det går rätt bra. Axeln gnäller lite i början. Det går över.
Leder lite grann efter burpees och joggar fram till kettlebellsen. Vet att jag är för andfådd och syrig för att orka gå nåt nämnvärt, men konkar ut dem på rakan iaf.
Vid vändningen på farmers vrider jag upp smärt-O-metern och börjar dra på.
Svingar 50x24 kg - betar av det hela ganska metodiskt.
Situps 50 st - tror jag är färdig med dessa innan nån annan börjat.
Löpning 500m - svårsprunget, borde kanske spurtat lite mer på slutet, men, men ...
Tid 17:40

Slog Ludde (segrare i första heat) med 20 sek, och sen kom killen i sista heatet in på 18:10-nånting. Jag firade grenseger. Ett tag. Senare justerades tredje-heats-killens tid till 17:04 för att han "gick för långt i farmers".

Mitt samarbete med min domare funkade bra. Fick några situps underkända, och fick ett gäng varningar i övriga övningar. Bra domarjobb.

Pass 2 - kl 12:05
Rodd 3000m
Jag taktikror, siktade på att hålla igen lite. Det lilla man förlorar på fegrodd (10-20 sek?) motsvarar ett eller två extra brott i sista passet, resonerar jag.
Min funktionär står och peppar intensivt, stackarn, jag som bara försöker få en inte alltför obehaglig resa.
Tid 11:35

Pass 3 - kl 14:15
Rätt tom i kroppen, med mindre än två timmar vila från rodden. Ligger tvåa, men över en minut efter killen som vann första passet. Och han kommer dessutom ha mitt resultat att gå på. Bestämmer mig för att gå ut och bara tokmangla.

Ja, första ronden gick ju bra åtminstone ... sen blev jag manglad.

Andra rondens stötar var tunga, men gick ju an, sen började helvetet - pullups, som jag inte på nåt sätt kunde tro skulle brytas i mindre bitar än 5+5 reps... får 2-3 reps godkända, sen en underkänd, hoppar ner, klättrar upp, försöker jobba upp nån sving, slår smalbenen i ställningen, osv... Gör resten av pullupsen som 1-3:or. Aldrig nånsin slår det mig att man kanske borde testa att kliva upp från andra sidan (eller bara hoppa upp och acceptera att greppet kanske blir en annan bredd än man vill).

Tror jag under passets gång gör 10-15 pullups extra, och här kommer enda kritiken mot mina funktionärer, de flesta av mina underkända pullups fick jag räknade först i toppläget och sen ändrade sig funktionären när jag var på väg ner (hade han aldrig räknat dem hade jag sannolikt kunnat grisa ned stången under halsgropen på de flesta). Först långt senare inser jag att jag tänkt "struphuvud" istället för "halsgrop".

Tid 12:17 - varav 10 minuter var ett helvetiskt lidande.

Känns som ett pass man gör på under 10 (under 8?) minuter utvilad, med rimlig pacening och med en pullupbar man träffat tidigare.

Sammanlagt
Ja, jag kraschade totalt i pass 3, och förlorade mer mark mot ledaren, och tappade dessutom andraplatsen.

Björn, som är mycket mognare än mig, trots brist på ålder, säger att det viktiga är att vara nöjd med sin egen insats. Jag är nöjd med min insats.

Arrangemanget
Utmärkt programmering, bra flyt i schemat och härligt väder. Men, och här bjuder jag på att jag låter som en dålig förlorare, synd att domarinsatserna ska vara så ojämna. De flesta domare var fullt kompetenta, eller hade ambitioner att vara det (och ambitioner räcker långt). Men några såg sig bara som repetitionsräknare. (Bortsett från några burpees har jag inte sett nåt av min egen prestation, eller hur bra/dålig nivå jag själv höll.)

Att bedömning svajar lite är bara att vänta sig, men att den svajar så mycket borde gå att undvika, särskilt som reglementet var närmast vattentätt.

Att nån enstaka manuellt misstag smyger sig in är väl också att vänta, men att antalet varv räknades fel på minst två deltagare och att flera tider är uppenbart felaktiga är ju lite mer än "nåt enstaka".

Men jag förstår att det varken är lätt att vara domare, eller att hitta domare. Och den biten kan väl bara bli bättre framöver?

Och jag hoppas det här inte låter bittrare än det är avsett. Rikard & Erik SKA slå sig för bröstet och tycka de gjorde ett kanonjobb, men ingen får tro att den här nivån på bedömning, räkning och tidtagning är rimligt för ett SM. Ska försöka skriva nånting mer konstruktivt än "Gör mer rätt. Gör mindre fel.", men det får bli efter semestern.

Kvällen
Tack Jenny & Mads för dusch, kaffe, sällskap och sightseeing. Och tack vem som var skyldig till att fler öl än nödvändigt stod på mitt bord under kvällen. Full och odräglig.

Bilder: http://www.crossfitnordic.se/bilder-fran-sm-6171

Byalagscup i Knutby

Emil hade fixat lag för en fotbollscup i Knutby. Femmannalag med minst en ungdom och minst en tjej på plan, och aldrig mer än en licensierad av respektive kön på plan. Han var i behov av olicensierade bolltrollare (nåja...)

Planen var att jag och de två andra olicensierade vuxna skulle stå i mål var tredje match, och de som inte står i mål turas om om en backplats. Tjejen (som saknade avbytare) och smågrabbarna spelade på topp, och övriga förväntades både anfalla och försvara.

Emil hade mönstrat ett löpstarkt lag, även om jag slagit Emil i löpning nyligen och kanske skulle rå på Johan på rätt distans och underlag så var jag nog bara fjärde bästa löpare i laget, övriga har löpmeriter från USM-deltagande upp till andraplats i finnkampen.

Gruppspel med tiominutersmatcher. Jag stod första matchen, gick bra även om det var lite skakigt ibland. Kunde då även konstatera att Johan (som spelat i Div-II) var "lite" bättre än mig, så jag föreslog strategin att jag står i mål tills vi leder respektive match. Dessutom typ gillade jag att stå i mål. Vi defilerade genom gruppspelet och fick till nånting i stil med 21-1 i målskillnad på sex matcher.

Final mot ett lag vi redan mött, men de hade skärpt till sig rejält. Vi får in två framåtmål, sen släpper jag in ett jag verkligen inte skäms över (4 pers från varjelag i det minimala straffområdet, alla lyckades skymma sikten, men ingen stod i vägen för bollen).

Ibland när jag kör tennisdubbel med Erik får han stora skälvan efter några bakåtbollar, och spelet faller sönder, och man kan inte göra annat än att titta på. Samma sak hände nu, förutom att det hände hela laget. Efter ett tag släppte jag in ett mål till, alla våra anfall slutade i skott flera meter utanför. 2-2 vid full tid (dvs 15 min :)). Straffläggning. Ångest. Laget kammade luggen och vi tog hem straffarna med 4-2. Det kostade en fläskläpp, men det var det värt.

Och, nej, ingen pekade ut några av de lokala sevärdheterna, pastorns hus, eller kyrkan eller nåt.

Baldersnäs Power Weekend

Uppladdningen
12 dagar bantning som följdes upp med ingen mat alls på fredagen och sedan en bastu på kvällen för att komma ner till 75.0 kg. Det jag tappar på natt och bilfärd betraktar jag som bonus för att hantera eventuell diff mellan vågarna. Fanns ingen bastu på tävlingsplatsen - därav det vansinniga att basta dagen innan.

Somnar nån gång innan 22, väcks 23:34 av att Elin kommer in, då sitter Sandra och kalvar på toan. Strax efter att jag åkt hemifrån vid 3 börjar Elin också kräkas. Hämtar upp Emil, även han har sovit två timmar.

Invägningen
Väger in på 74.0, fem anmälda i min klass, i många grenar bara tre deltagare. Ovanligt klent med konkurrens, men intressant nytillskott i form av en kille som kanske är norrlands bästa -77 i SW. Kvaliten på övriga viktklasser har hämtat sig efter några tynande år.

Vi sätter oss i bilen och äter frukost och småslumrar sen i två timmar medan det spöregnar ute.

Vädret
Regnade hela lördagen, och mycket under söndagen. Det straffade tidsschemat rejält och gjorde allt väldigt långdraget. Både deltagare och publik gav upp och drog.

Gren 1 - Däckvält
I sista sekund har arrangören bestämt sig att höja däckvikten till 300 kg. Jag klarar 4+4 vält på 53,09 sek. PR är 47 sek, men detta är min näst bästa prestation. Seger.

Emil överraskade rejält genom att komma i mål med 8x300 på 88 sek.

Plockade upp en intressant teknikvariant när jag såg de andra killarna köra. Får se om jag får chansen att testa den medan jag minns den.

Gren 2 - Farmers Walk
Går 75,4m på 30m-bana på ojämnt betonggolv. Får väl anses klart jämförbart med 77m på jämnt gymnastikgolv i vintras. Seger.

Gren 3 - Stockbänkpress
Tävlingsanmälan skickades in dagen efter att jag sabbat axeln av fallet i hinderbanan, så jag lät bli att anmäla mig till den grenen.

Open-grenarna
Marklyft, pullups mm ... som skulle vara drop-in-stationer där man kunde tävla när man ville fanns inte. De typ regnade bort - all inomhusyta behövdes för att lappa ihop ordinarie program.

Natten
Vi somnar båda strax efter 21. Jag vaknar vid midnatt, går upp och spyr, hjälper till med fingrarna i ett försök att få upp allt på en gång, men det blir en vända till vid halv tre. Men lyckas samla ihop sådär sju timmar sömn och bestämmer mig för att försöka fullfölja tävlingen. Försöker tajma en gainomax 1½ timme innan varje gren, mer vågade jag inte utsätta magen för.

Gren 4 - Arm-över-arm
14 ton brandbil, 10 meter. Går skitbra lite mer än halvvägs, sen tar det tvärstopp. Lyckas dra igång den två gånger, men fastnar slutgiltigt en decimeter från mål. Vill verkligen tro att föraren valde ett väldigt dåligt spår för mig. Tvåa.

Emil lyckas sämre än mig, hans händer var förstörda av däckvältet.

Gren 5 - Atlasstenar
Lite grusigt underlag, småsten fastnar i klistret. Dessutom lyfter vi upp stenarna från "fel" håll - höger till vänster. Men går bra, kommer in på 16,38s, lite bättre än senast, lite sämre än PR.

Gren 6 - Säcklastning
Gör ett tekniskt perfekt race säger rutinerade Torbjörn, och det kändes verkligen så - inget fummel nånstans. Men jag trampade luft hela vägen och kom i mål på 46,25s - 4 sek för långsamt. Antar att undernäringen verkligen hann ifatt mig här (men magen höll tätt hela dagen), sådär 15 slag förhöjd morgonpuls spelade väl också in. Kändes som en väldigt ovärdig seger, men han som kunde ha hotat mig var halvvägs hem till Enköping, så antar att jag slog honom på uthållighet ;)

Emil har mått illa och inte vågat äta ordentligt, så även han saknar kraft i benen. 47 sek, snabbare löpning än mig, men mer fummel.

Sammanfattning
Ja, strongman är kul, men det är bittert när man inte riktigt når upp till gamla prestationer. Och ALLA tycks ha börjat med kampsport i allmänhet och SW i synnerhet.

Examen i löparskolan

Blodomloppet, 5 km, relativ lätt bana.

Mål: 1-Springa under 20 min, 2-inte paja vaderna, 3-slå Martin, i den ordningen, dvs jag var beredd att offra vaderna för att ta mig under 20, eller att vika ner mig i en kamp mot Martin för att rädda dem.

Vi ställde oss i tredje led, en hyfsad startposition även om de omedelbart före inte såg ut som några snabblöpare.
START
Startskottet går och en otrolig folkanstormning bakifrån inleds, tror vi nog ramlar ner till plats 150 ett tag. Martin drar ner mig och Mattias till ett fullkomligt lustempo för att han "känner i hela min kropp att detta är 4-tempo". Han låter övertygande så jag litar på honom. Folk börjar krokna efter en halvkilometer.
KM1 4:01
Precis på tempo, Martin får förnyat förtroende. Vi plockar placeringar även om det ibland kostar på eftersom man blir instängd.
KM2 8:14, km-tid 4:13
Panik! Vårt tempo måste känts högre än det var pga alla vi sprang om. Jag överger Martins tempohållning, går för fullt genom en längre nedförsbacke trots riskerna detta innebär för vaderna.
KM3 12:24, km-tid 4:10
Demoraliserande - för långsam km-tid trots att jag verkligen pressade. Här har vi kommit in på gemensam bana med millöparna som startat tidigare, de har sprungit runt 7½ km på 35 min, så de håller ett klart lägre tempo.
KM4 16:42, km-tid 4:16(?)
Här ger jag slutligt upp alla ambitioner om 20:00. Men ökar lite vid 400m kvar, och spurtar sista 150m.
MÅL 20:12, km-tid 3:30(?)

20:00 hade nog gått med bättre pacening, eller om det inte varit så mycket folk i vägen, eller kanske om 4km-markeringen stått på rätt ställe. Många om.

Jag kom på plats 17, Martin på 27, Mattias 53. Av 726 deltagare. Säger mig två saker: folk kan inte springa alls, och de har nån slags föreställning att längre är bättre så de som faktiskt kan springa väljer milen.

Framförallt - vaderna klarade sig, de har gett mig trubbel i över två år nu. Tränade mycket löpning inför loppet, bl.a. många junk miles i lågt tempo för att härda vader. Det kommer bli betydligt mindre sånt nu. Och det som springs kommer nog bara vara i skogen, vilket jag upplevt som väldigt intressant och givande. Numer vet jag också att 5:15-5:30-tempo i svår skogsterräng inte alls är oförenligt med 4:00/km på asfalt/grus.

Löpning, inkl uppvärmningar, metcons, strandjogg, backlöpning och lunka runt lite som avslutning på riktiga pass.
Feb 10,6 km
Mar 19,9 km
Apr 42,0 km
Maj 17,9 km