torsdag 4 juni 2009

Examen i löparskolan

Blodomloppet, 5 km, relativ lätt bana.

Mål: 1-Springa under 20 min, 2-inte paja vaderna, 3-slå Martin, i den ordningen, dvs jag var beredd att offra vaderna för att ta mig under 20, eller att vika ner mig i en kamp mot Martin för att rädda dem.

Vi ställde oss i tredje led, en hyfsad startposition även om de omedelbart före inte såg ut som några snabblöpare.
START
Startskottet går och en otrolig folkanstormning bakifrån inleds, tror vi nog ramlar ner till plats 150 ett tag. Martin drar ner mig och Mattias till ett fullkomligt lustempo för att han "känner i hela min kropp att detta är 4-tempo". Han låter övertygande så jag litar på honom. Folk börjar krokna efter en halvkilometer.
KM1 4:01
Precis på tempo, Martin får förnyat förtroende. Vi plockar placeringar även om det ibland kostar på eftersom man blir instängd.
KM2 8:14, km-tid 4:13
Panik! Vårt tempo måste känts högre än det var pga alla vi sprang om. Jag överger Martins tempohållning, går för fullt genom en längre nedförsbacke trots riskerna detta innebär för vaderna.
KM3 12:24, km-tid 4:10
Demoraliserande - för långsam km-tid trots att jag verkligen pressade. Här har vi kommit in på gemensam bana med millöparna som startat tidigare, de har sprungit runt 7½ km på 35 min, så de håller ett klart lägre tempo.
KM4 16:42, km-tid 4:16(?)
Här ger jag slutligt upp alla ambitioner om 20:00. Men ökar lite vid 400m kvar, och spurtar sista 150m.
MÅL 20:12, km-tid 3:30(?)

20:00 hade nog gått med bättre pacening, eller om det inte varit så mycket folk i vägen, eller kanske om 4km-markeringen stått på rätt ställe. Många om.

Jag kom på plats 17, Martin på 27, Mattias 53. Av 726 deltagare. Säger mig två saker: folk kan inte springa alls, och de har nån slags föreställning att längre är bättre så de som faktiskt kan springa väljer milen.

Framförallt - vaderna klarade sig, de har gett mig trubbel i över två år nu. Tränade mycket löpning inför loppet, bl.a. många junk miles i lågt tempo för att härda vader. Det kommer bli betydligt mindre sånt nu. Och det som springs kommer nog bara vara i skogen, vilket jag upplevt som väldigt intressant och givande. Numer vet jag också att 5:15-5:30-tempo i svår skogsterräng inte alls är oförenligt med 4:00/km på asfalt/grus.

Löpning, inkl uppvärmningar, metcons, strandjogg, backlöpning och lunka runt lite som avslutning på riktiga pass.
Feb 10,6 km
Mar 19,9 km
Apr 42,0 km
Maj 17,9 km

6 kommentarer:

Martin Altemark sa...

Känner mig lite oförrätad av att bara vara tredje viktigaste prioriteringen! Nästa gång! Grrr

Jocke sa...

Jag "tävlade mot mig själv". Men eftersom du var där så skulle jag ljuga om jag sa att jag inte tänkte på ifall du låg före eller efter.

Nästa gång går vi <20 båda.

Bear sa...

Jag får väl försöka vara med nästa gång och slå er båda! ;)

Jocke sa...

Kollade om det fanns några fler lopp i trakterna, typ i höst ... finns ett som heter Kung-Björn-loppet. Låter som nåt för dig.

Bear sa...

Haha, låter bra det. Tänkte fö börja med precis det du gjort, dvs köra några junk-mile-pass i månaden för att härda vaderna så att jag pallar att springa på främre delen av foten. Det funkar inte att jag är stel i benen en hel vecka efter ett lite längre löppass.

Jocke sa...

Inte helt säker på definitionen av junk miles :
- är det allt som inte är HIIT, eller
- är det när man är mest ute och slår ihjäl kilometrarna?

Gissar på det senare. Och isf ska jag försöka undvika junk miles framöver, men för att komma hit (till att springa max i 5 km utan att gå sönder) har junk miles varit en nödvändighet.