Death Star

När jag vandrar i bergen med ungarna är det uppenbart vilken ekologisk katastrof kanarieöarna är. Extra kul givet alla impotenta vindsnurror som finns överallt.

Träden fälldes, först av urbefolkningen, sen av erövrarna. Med de flesta träden fällda tog en storm resten.

Utan skydd av träd och hjälpta av getter var snart buskarna borta.

Inga nötter, frön, gräs, försvann de flesta av djuren och förstås rovdjuren.

Utan gödsel och utsatt för väder och vind försvann marktäckande grönska.

Utan växtlighetens rötter, med nästan konstant blåst och mark som överallt lutar åt nåt håll blåste eller spolades jorden bort.

Nu återstår sten och lite sand, nån enstaka kaktus och sällsynta decimeterlånga ödlor.

Hela ögruppens existens bygger på att flyga in folk från hela världen för att konsumera, främst mat och bränsle, som skeppats in från hela världen.

Otroligt nog finns ingen markplätt inom en dagsresas flygning från nordvästeuropa som har sommarväder på vintern och vill konkurrera om detta.

Kompensationen för denna tusenåriga skövling är alltså en skylt och ett sandslott med en blomma i.

Antagligen ett FN-projekt.