För två veckor sen sprang jag fort i fyra kilometer och fick sen jäkligt ont i hälsenan. Förra veckan sprang jag mycket långsammare, och höll väl kanske i sex-sju kilometer.
En helt ohållbar situation om man ska springa 23 km, så skorna fick lägga sig under kniven. Eller åtminstone den högra.
Testade idag och det tycktes funka. Det var ändå vader/hälsena som begränsade i slutänden, men det kändes som en mer naturlig begränsning inte av att ha haft nånting som nyper in i hälsenan varje steg.
Mitt mål på tävlingen är att hålla ut till havet (14-15 km löpning nästan helt utan simavbrott), har jag inte sänkt laget innan dess är jag övertygad om att jag kommer kunna göra rätt för mig under täta modalitetsbyten.
2 kommentarer:
Puh, han tro något värre med den titeln.
Har två kompisar som ska köra något liknande ö till ö lopp här på västkusten framöver.
lycka till :)
Ja, tror det motsvarade Amfibiemannen här på östsidan ungefär. Lite värre distanser, men inte helt ohanterligt (ca halvmara+4-5 km, till skillnad från ö till ö på 55+11). Största "problemet" är väl att våtdräkt är ett måste, loppet vi kör är ju lite behagligt på det sättet att våtdräkt inte behövs och inte ens gör nån nytta (osannolikt att den extra flytkraften på simsträckorna uppväger att springa med eländet på sig i 23 km).
Skicka en kommentar