söndag 21 oktober 2012

Unknown and unknowable

"Genom klykan". Luddes bild.
Jag har lagt ner gymträningen nu, det är närmast den definitiva kapningen av navelsträngen till mina uppmätta historiska resultat.

Man vet inte i förväg hur ett pass Rockyjogg utvecklar sig, långsiktig planering utöver när man ska Rockyjogga nästa gång finns inte. Det inte finns heller inga tidigare Rockyjoggare vars spår man kan följa, eller vars utveckling eller brist därpå man kan dra lärdom av.

Rockyjogg är inte riktigt samma aktivitet som när jag började med det och jag är inte riktigt samma person som när jag började med Rockyjogg.

fredag 19 oktober 2012

Utsikt från vita fläcken

Utsikt från vita fläcken över de som valde en annan
pendlingsmetod idag. (utsikten är bättre åt alla andra håll)
Premiär för springpendling idag, lade in lite rocky-moment så jag inte blir alltför kenyansk.

onsdag 17 oktober 2012

Kurva

Dygnsmedeltemperatur 1961-2011 Bromma
Mellan mitten av november och sista veckan i mars får man räkna med att mest varje Rockyjogg kommer vara kall, blöt och jävlig.

Sista helgen i mars var länge den tidpunkt jag traditionellt drog igång strongmanträning utomhus.

Över fem grader är Rockyjogg mysigt under alla omständigheter och man kan vara lätt klädd. Nästan prick sex månader, vintern är lång i Sverige.

onsdag 10 oktober 2012

Skogen är gratis

I US of A (kommer till Europa snart, om det inte redan gjort det) kan man nu gå på kurser, workshops, certifieringar, seminarier och åka på retreats för att lära sig springa i skogen. Dessa kunskaper ska sedan appliceras genom att anmäla sig (för mkt dyr avgift) till ett kommersiellt masslopp på en hyfsad standardiserad bana. Fantastiskt!
http://movnat.com/movnat-training-for-obstacle-course-racing-a-perfect-fit/

Rockyjogg vs Tjurrus

Aktiviteterna tangerar varandra, men då bli smutsig är nånting som förr eller senare händer inom Rockyjogg (RJ) så är det ett uttalat syfte inom Tjur Ruset (TR). En annan stor skillnad är att RJ bjuder på många moment där misslyckande är sannolikt, TR bjuder inte ens på moment där det är möjligt att misslyckas.

Uppförsbackar: RJ såsom det utövats hittills har kanske brustit i rejäla löpbara uppförsbackar. Vi har kört riktigt brant (scrambling/klättring) eller gått i de branta backarna, att springa sönder träningspasset i en backe har bara verkat dumt.

Nedförsbackar: ungefär samma sak: vi har scrambleat nerför "berg", vilket mycket handlar om att inte ramla och bryta nånting. Att bara flyta med i löpning utför branta men välpreppade stigar är inget vi gör mycket inom RJ.

Teknisk löpning: rötter, sten och skit. Här har man helt klart nytta av RJ jämfört med asfalts/löpspårslöparna. En orienterare har ännu större fördel av den enkla anledningen att han tillryggalägger mycket mer sträcka per vecka/månad/år i sån terräng än en RJ:er.

Nära-Rocky-moment: TR i år bjöd på en dryg handfull nära-rocky-moment. Efter sådär 4 nedhopp på kort tid från relativt hög höjd kunde jag plocka tre enkla placeringar av killar som tagit tvärslut av att bara jämfotahoppa rakt ut (jag använde inte den metoden). Men en dryg handfull nära-rocky-moment spritt på en timme är inte tillräckligt för att ha nån riktig inverkan på utfallet.

Träsken: träsken var intressanta, och inte helt enkelt att ens i efterhand avgöra vilken metod som var rätt. (a) Klafsa metodiskt kortaste vägen, b) Kryssa mellan de ställen där det verkade finnas lite mer hållfast underlag, c) Kamikazespringa rakt ut i vattnet (jag favoriserade b med fler inslag av a än c under loppet)).

Diket: Sekvensen av diken var TR rakt av, under en RJ skulle man ha hoppat över diket. Enda syftet var att göra deltagarna smutsiga, och ärligt talat tyckte jag det blev väldigt träligt väldigt fort. Diket krävde ingen skicklighet (utöver att fuska utan att åka fast eller sova alltför dåligt efteråt) utan i bästa fall neutraliserade det löpsteg vs motor lite.

söndag 7 oktober 2012

Tjur Ruset 2012

Före loppet
Ca en mil terränglöpning modell hårdare, 63:07 min. (Men plats 182 av 3333 fullföljande herrar låter bättre än milen på dryga 63 minuter)

De långsiktiga förberedelserna har bjudit på mindre än en kilometer löpning snabbare än 5:00-tempo sen vadskadan i mitten av juli, och ytterst lite snabbare än 6:00-tempo sen Ångaloppet. Rejält fartovan med andra ord, skulle tro att de lättlöpta delarna av banan gick klart snabbare än 4:30.

Efter tre-fyra veckor utan vadkänningar fick jag lite på vad som skulle ha varit sista löppasset i tisdags, följdes upp av kramp när jag promenerade runt. Tog en testlöpning på fredagen 1,5km på löpband i 12km/h "duger kanske inte för att springa runt, men duger för att starta" tänkte jag.

Notera POSE-stilen. Skojar bara - POSE är skit
Startar hårt, men inte hysteriskt hårt, trodde jag låg ganska långt efter efter backen (bekräftas av resultatlistans plats 292 vid "backpriset"). Får ingen panik utan rättar mig i ledet under de knixiga partierna och försöker plocka placeringar när det är lättlöpt.

Efter en ganska lång tid (helt utan km-markeringar, den enda jag såg var Km 8) säger en tjej som sitter i diket "snart sju km", då hade min hälsena loggat ur och jag sprang allt stappligare och tappade konsekvent placeringar för enda delen av loppet. Men efter nån km kom träsk och dike och åter träsk och åter diken och hälsenan fick vila upp sig lite.
Efter loppet
Lyckades lägga in en blygsam tempoökning in mot mål och kom in i systemiskt bra skick (men vaderna mådde ju piss från en timme efteråt, och nu dagen efter och säkert kommande veckan).

Mål nästa år: topp-100 (snabbare än så kräver för mycket jogg och för lite Rocky)