Sista klappen vinner

eller En epok går i graven
eller Vi har ju ingen lokal ju

För ganska precis sju och ett halvt år sen började vi fajtingen. Första passen försökte vi med oerhörd prestige få in våra ytterst begränsade repertoarer.

Prestigen fick snart ge vika för mer konstruktiva metoder, några år körde vi med coach och efter sådär 250 pass hade vi till och med utvecklat viss färdighet.

Sen bytte jag jobb och frekvensen sjönk rejält, nu byter även Jakob jobb och insikten att det nog är färdigt nu kryper på. Om inte av andra skäl så för att vi inte har nånstans att hålla bataljerna.

Sista passen har prestigen krupit tillbaka. Någon gång, väldigt snart, kommer någon klappa för sista gången. Och få leva med det resten av sitt liv.

"Nu ska jag hem och meditera över förgängligheten."
- Micke Dront

Före- och efterbild

Före

Efter

Ja, i ärlighetens namn var det Fredrik som hivade upp stenarna. Den tyngsta (160 kg) har jag bara lyft upp på mycket låg höjd (hittar inte noteringen nu), det här var prick metern.

Strongman

Tre veckor sen senaste strongmanpasset, förra veckan var lite ansträngd på hemmafronten.
Första bänkpasset på nästan fem månader. Jag är rätt säker på att jag kommer/har stabilisera mig på 5-8 reps. In Rocky we trust!

Ja, med tanke på att 100 kg nominellt nog mera är 102,1 med denna utrustning och att detta skedde efter stocklyft så står det sig rätt ok mot årsbästat.

Höst

Bästa årstiden för RJ?

Keep it simple

Åke Erikssons träningsprogram:

Jag kan verkligen föreställa mig ångesten när han står på idrottplatsen och inser att träningsprogrammet ligger kvar hemma i den andra väskan.

"Skit! Det är tisdag ... är det tisdag? Ja, det är tisdag ... vad är det nu jag gör på tisdagar?"