Kval
På förmiddagen var det drop-in-kval, jag var först på plats och hade inte tid att vänta in någon annan utan körde mitt race och åkte hem. Eftersom reglerna var lite vaga, men jag tolkade det som att nåt slags placeringspoängssystem skulle användas (till skillnad från t.ex. att summera repetitionerna), så gick jag mer eller mindre fullt ut i varje gren. De två bästa av resp. kön till final som bestod av ett okänt moment.
C2 Rodd 500m - motstånd 10 på en maskin som inte stod still på golvet, 1:32.6
60 sek vila, klockad med stoppur
Bänkpress 50 kg - fötterna i luften, har aldrig någonsin kört så, inledde med 5 sek bensprattel då jag höll på att ramla av bänken, 35 reps. Extra plågsamt då ena viktskivan gled iväg tidigt i setet. 60 sek minut vila
Pull-ups - typ pronerat grepp på nåt specialfäste, 19 reps. Sliten...
60 sek minut vila
Dips - av två möjliga grepp valde jag det som var lite för smalt, hade kanske gått bättre med det alldeles för breda. Triceps tokdog efter 14 (Ja, jag var trött) reps och jag kunde inte låsa ut fler.
Vila mellan repetitioner var bannlyst i alla övningar. Eftersom jag inte såg någon annan kille köra har ingen bestämd uppfattning om hur mycket "fusk" som tilläts men tog det säkra för det osäkra och körde så strikt jag kunde. (Damerna körde i gravitron med assistans och kunde komma undan med lite kipp & ofullständig sträckning)
Final
De ringer och säger att jag kom tvåa i kvalet och har 25 minuter på mig att dyka upp till final. Micke försöker lobba för att finalmomentet ska bli maxning i marklyft, men det vill sig inte.
Medan de tömmer aerobicssalen skickar min kontrahent fram en kompis till arrangören och klagar över att det är för kallt. Självförtroendet växer. De kommer in med stora vattendunkar. Självförtroendet växer ännu mer.
Det visar sig att vi ska bära 2x25 kg vattendunkar 8x10m(ca), följt av att hämta 10 femkilosvikter och springa med dem ca 10m och avsluta med 500m rodd. Först i mål vinner.
Motståndaren tjuvstartar (sticker efter typ "två" i 3-2-1-kör-nedräkningen) och behåller det mesta av försprånget genom vattendunkarna, jag går om redan på första viktskivan och drygar ut rejält över det momentet, hetsar fram till roddmaskinen och drar upp bra fart snabbt. Han kommer lommande när jag passerat 100-strecket och har ingen större brådska att komma igång, segern var klar (intresseklubben kan notera 3:18).
Det blev inget för prishyllan, men jag har väl nästan vuxit från sånt ändå, men en riktigt bra prispåse - höjdpunkten var väl massagepresentkort som jag nog får ge till Sandra.
En riktig kanondag allt som allt, och skönt att komma iväg. Och bäst av allt - ingen av ungarna har kräkts sen sent igår kväll.
EDIT: Jag hade inte sett filmen när jag skrev detta. Han tjuvstartade klart, men inte SÅ mycket. Och jag tog inte in nåt på första momentet.
5 kommentarer:
Underbart. Vilken dag.
Bra att du fortfarande vet var man ska placera skåpet. Tummen upp!
Fö så är det där tangerat av vad jag har på 500 m rodd. Borde iofs ta under 1:30, men det är ju upp till bevis ;)
Tackar!
Vi får väl se vem som tar <1:30 först? Jag säger inte att det är lätt, eller ens möjligt. Men med en stillastående maskin, motstånd 6-7(?) och vetskap om att man inte ska göra NÅNTING mer efteråt så borde det gå att pressa ur lite mer.
Har aldrig fattat det där med motståndet. Har alltid kört på högsta, vad är det som händer med ett mindre motstånd egentligen? Lättare? Är det som att köra på en lägre växel på en cykel?
Ja, det är som en cykelväxel. På 500m spelar det sannolikt ingen roll, men på längre distanser kan man lättare hålla en jämn fart.
Oavsett vad vissa påstår är det INTE fusk att sätta nåt annat än högsta motstånd. I roddtävlingar får man välja själv, och ingen (?) väljer 1:an.
Både jag och Martin har väl kommit fram till att 4:an är "lagom" för längre distanser & metcon, lite mer för tabata och kortdistans.
(Jag misstänker att du kommer slå lite rekord snart :))
Skicka en kommentar