söndag 10 november 2013

Fäder utan hälsena

Åtminstone fick jag ett tjusigare ärr.
På fars dag vill far förstås hellre lyfta skrot än att sitta i sin nya slips och skrapa trisslotter.

Jag gick in med det realistiska, men inte låga, målet att ha kul och inte bli skadad. Andra hade högre mål.

Jag har känt mig så skör på nåt skumt sätt under hösten, och kombinerat med bristning i bröstet i ca januari och i framlåret i september så nojar jag mest hela tiden nu. Utom när jag brottas eller Rockyjogg™ar.

Det gick bra för oss båda med respektive mål.
Lite återhållsamt med glädjeyttringarna då vi kände oss tvungna att räkna efter en gång till.

2 kommentarer:

Bear sa...

LÖJLIGT stark är vad han är! Men vad tar han i Conans? ;)

Jocke L sa...

Conan är nog Fredriks bästa gren. Bortsett från den gången han svimmade tror jag aldrig han förlorat i grenen, oavsett motstånd.